Under de senaste åren har det skett ett paradigmskifte i hur vi ser på kognitiv svikt och demenssjukdomar. Från att ha varit något vi enbart kunde diagnosticera och behandla symptomatiskt, ser vi nu hur både läkemedel och livsstilsinsatser kan påverka sjukdomsförloppet redan innan symtomen blir allvarliga.
Ett av de mest omtalade spåren just nu rör semaglutid, mer känt under varumärket Ozempic — ett läkemedel som idag används för behandling av typ 2-diabetes och övervikt. De första stora studierna undersöker nu om samma substans även kan bromsa utvecklingen av Alzheimers sjukdom. Resultaten väntas under slutet av 2025.
Semaglutid tillhör en läkemedelsklass som kallas GLP-1-receptoragonister. Dessa substanser:
Epidemiologiska data har under flera år antytt att personer som använder GLP-1-läkemedel har lägre risk för demens än jämförbara grupper.
Detta har väckt stort intresse – men ännu saknas bevis från stora, riktade kliniska prövningar. Det är här de pågående EVOKE-studierna med semaglutid kommer in i bilden.
Skulle Ozempic visa sig bromsa kognitiv försämring, även i liten utsträckning, skulle det kunna få stora konsekvenser på befolkningsnivå. Även små fördröjningar av sjukdomsförloppet – till exempel 6–12 månader – kan innebära:
Demenssjukdomar är idag en av de största kostnadsdrivarna inom svensk välfärd — den årliga samhällskostnaden uppskattas till över 80 miljarder kronor, där kommunal omsorg står för en stor del. Att skjuta upp debut eller försämring skulle därför kunna ha påtagliga organisatoriska och ekonomiska effekter.
Om semaglutid visar en kliniskt relevant effekt kommer frågan snabbt bli hur behandlingen implementeras.
Några troliga scenarier skulle kunna vara följande:
För primärvården kan detta innebära en ny roll i demensvårdkedjan — mer aktiv screening, riskbedömning och preventiv behandling.
För kommunerna kan det innebära ett nytt incitament att investera i tidig upptäckt och preventiva åtgärder.
Även om resultaten ännu inte är kända är det tydligt att intresset för prevention av kognitiv svikt ökar snabbt. Semaglutid är kanske inte den enda lösningen — men om resultaten är positiva kan läkemedlet bli en katalysator för en bredare diskussion om prevention i vård och omsorg liksom fröet till nya strategier där farmakologisk och icke-farmakologisk prevention går hand i hand.
Detta ligger i linje med utvecklingen inom hjärt–kärlområdet: först kom livsstilsråd, sedan förebyggande läkemedel — och tillsammans har de förändrat både sjukdomsbörda och vårdorganisation i grunden.
Resultaten från de globala Alzheimer-studierna med semaglutid väntas bli klara här under det sista kvartlet av 2025. Men redan nu diskuterar regioner, kommuner och beslutsfattare hur man bäst rustar vården för tidig upptäckt och prevention.
Oavsett om läkemedlet visar sig ha en stor eller måttlig effekt kommer det väcka frågor om hur man hittar rätt patienter, hur olika vårdnivåer kan samverka effektivt och hur framtida behandlingar kan integreras i befintliga flöden och vårdprocesser.
Alltså: Om Ozempic visar sig kunna bromsa kognitiv försämring är det inte bara en ny medicinsk behandling — det är en systemförändrande möjlighet.
En möjlighet att gå från att hantera demenssjukdomar sent i förloppet till att agera tidigt, förebygga och planera vården mer proaktivt.
För kommuner, regioner och vårdgivare kan detta innebära både bättre vård för individen och större kontroll över resursanvändningen i framtiden.
Därför är det klokt att redan nu följa utvecklingen noga — och börja tänka preventivt.
