Frontotemporal demenssjukdom (FTD) orsakas av skador på nervceller i pannloben och/eller tinninglober. FTD är vanligast i åldersspannet 45 -65 år men förekommer även i äldre åldrar (fast procentuellt sett färre). Detta skiljer sig från Alzheimers sjukdom, vaskulär demenssjukdom, och Lewykroppsdemens om blir vanligare med stigande ålder.

Det finns olika former av frontotemporal demenssjukdom. En form med beteendemässiga symtom som först yttrar sig som personlighetsförändringar, den sociala förmågan sviktar. Men det finns också former där exempelvis språket påverkas först. Klassiska tecken vid FTD är personlighetsförändring, att personen blir impulsiv eller gör saker som den inte brukar. Personen kan i andra fall bli håglös och initiativlös eller upprepa ett särskilt beteende. Att inte själv förstå att man är sjuk, att sakna insikt, är mycket vanligt.
‍

Personer med FTD kan ofta prestera relativt bra på vanliga kognitiva tester som MMT eller klocktest eftersom det är den sociala förmågan som är påverkad. Den förmågan är svår att testa, våra kognitiva tester är främst utformade för de övriga fem förmågorna. Därför blir de anhörigas beskrivning av personen och förändringen som skett det/de senaste året/åren viktig.
‍

Det är inte ovanligt att dessa personers symtom först tolkas som utmattningssyndrom eller depression. I takt med att sjukdomen fortskrider, och svårigheterna att klara sitt dagliga liv blir alltmer uttalade, brukar det bli alltmer tydligt att det rör sig om en demenssjukdom.
‍

Det finns ärftliga former av FTD även om de är ovanliga. Om det finns oro för ärftlighetkan det vara aktuellt att rådgöra med specialister på en specialistmottagning eller på klinisk genetik.