Behandling

Även om forskningen går framåt, och det finns flera olika lovande behandlingsstrategier, finns det i nuläget tyvärr ingen botande behandling vid sjukdomar som ger kognitiv svikt och senare demens. Dock finns symtomlindrande behandling som kan vara värd att pröva vid Alzheimers sjukdom eller blanddemens (Alzheimers sjukdom i kombination med Vaskulär demenssjukdom).

Kolinesterashämmare

De tre läkemedel –Donepezil (t.ex. Aricept), Rivastigmin (t.ex. Exelon) och Galantamin (t.ex. Reminyl) –som idag används vid Alzheimers sjukdom, Lewykropps sjukdom och Parkinsons sjukdom är så kallade kolinesterashämmare. Dessa tre läkemedlen hämmar nedbrytningen av acetylkolinet så att mer acetylkolin kan användas i signaleringen och kontakten mellan nervceller och då fungerar nervcellerna bättre. Minnet påverkas sällan men andra kognitiva förmågor kan förbättras såsom språket, exekutiv förmåga, uppmärksamhet och orienteringsförmågan.

Dock påverkas inte själva sjukdomsprocessen vilket leder till att man i början kan se en förbättring. Med tiden blir det dock sämre igen. Det betyder dock inte att läkemedlet inte har effekt utan säger bara att sjukdomen fortskrider. Man kan till och med ha god effekt länge och bör få stå kvar på läkemedlet så länge som möjligt. Dessa läkemedel kallades i början felaktigt för ”bromsbehandling” men nuförtiden pratar man om symtomlindrande eller symtombegränsande läkemedel.

Memantin (Ebixa)

Det fjärde läkemedlet heter Memantin (Ebixa) och det läkemedlet påverkar nervcellers funktion genom ett annat ämne som heter glutamat. Ebixa är även det ett symtomlindrande läkemedel som används vid alla sjukdomar som ger kognitiv svikt, oftast i senare skeden när tolkningsförmågan är påverkad.

I studier på kolinesterashämmare och Memantin har man sett att patienter förbättrade sina kognitiva funktioner, sitt beteende och att de fungerade bättre i det dagliga livet. En stor svensk studie, SATS studien, visade att kombinationsbehandling med både kolinesterashämmare och memantin, ger bäst effekt. I praktiken sätts oftast någon av kolinesterashämmarna in först och efter ett halvår till ett år senare läggs memantin till.

Vid mycket tidig fas av Alzheimers sjukdom, vaskulär demenssjukdom eller frontotemporal demenssjukdom finns idag inga vetenskapliga belägg för att behandling med kolinesterashämmare eller Memantin har någon positiv effekt på patienten. Det är dock inte fel om läkare vill prova att behandla för att se om vissa symtom kan förbättras efter en individuell bedömning för varje enskild patient.

Om en patient har vaskulär demenssjukdom är strategin att behandla riskfaktorer för kärlsjuka, det vill säga behandla blodtryck, blodfetter, blodsocker, rökstopp, kostråd och motion samt optimera eventuell diabetesbehandling. Vid blandformer av Alzheimers sjukdom och vaskulär demenssjukdom kan man pröva läkemedelsbehandling med kolinesterashämmare eller Memantin och riskreduktion enligt ovan.

Man kan påbörja behandling med läkemedel oavsett hur gammal patienten är. Även i ett sent stadium av sjukdomen kan patienten ha nytta av behandling. De är i princip ofta värt att pröva att behandla.

Avslutande av behandling

Generellt bör man i första hand fortsätta behandling med kolinesterashämmare och/eller Memantin så länge patienten kan interagera med anhöriga/vårdare och kan äta själv, sköta sin personliga hygien eller förflytta sig själv. Den stora vinsten med läkemedelsbehandling är förbättring av kognitiva symtom och att i bästa fall att kunna skjuta upp tiden för behov av annat boende. När patienten är mer hjälpberoende är behandlingsvinsten mer osäker.

Vid tveksamhet kring effekten av läkemedelsbehandlingen kan man sluta med behandlingen och utvärdera hur patienten mår inom 2–4 veckor. Man ska undvika att sluta med behandlingen när det är stora förändringar i patientens tillvaro som till exempel en flytt till boende eftersom det då är svårt att värdera orsaken till försämringen. Om man misstänker att patienten fått en svår biverkan såsom långsam hjärtrytm, ska behandlingen utsättas direkt men det är ovanligt.

I vissa fall kan man överväga att minska dosen om man till exempel får problem med magen (illamående, hård eller lös avföring). När patienten befinner sig på ett boende kan vissa symtom ibland lindras av läkemedel och därför kan läkemedelsbehandling vara aktuell även då men nytta får alltid vägas mot risker.

Behandlingen brukar helt avslutas efter beslut av läkaren utifrån bedömning av nytta och risk/nackdelar med fortsatt behandling efter nära dialog med anhöriga.

Johan Sundelöf, Överläkare, Specialist i Geriatrik och Palliativ Medicin
Granskad av:  Johan  Sundelöf, Överläkare, Specialist i Geriatrik och Palliativ Medicin
Uppdaterad: 22 januari, 2021
Publicerad: 15 december, 2020

Ladda ned Minnesmottagningen
Gör en digital bedömning av minne och andra kognitiva funktioner - få vägledning och råd om hur du håller hjärnan frisk.