Högt blodtryck sliter på hjärnans små blodkärl och kan försämra blodflödet till nervcellerna. Med tiden kan detta leda till mikroskador i hjärnan, sämre syre- och näringstillförsel och ökad risk för både kognitiv svikt och demens.

Långvarigt högt blodtryck är kopplat till cirka 20–25% högre risk för demens i studier, och god blodtryckskontroll har i vissa studier visat ~30% lägre risk jämfört med sämre kontroll (särskilt före 70 års ålder).

Vissa gener, särskilt APOE ε4, påverkar hur hjärnan hanterar fett, inflammation och nedbrytning av skadliga proteiner. Detta kan göra hjärnan mer sårbar för åldersrelaterade förändringar, även om livsstil och kärlhälsa fortfarande har stor betydelse.  

Den tydligaste genetiska riskfaktorn är APOE ε4: en kopia (ε3/ε4) har i populationsstudier kopplats till ungefär ~3× högre risk, och två kopior (ε4/ε4) till omkring ~15× högre risk för Alzheimers. OBS. Risk betyder INTE att man kommer att bli sjuk och det går att med hjälp av interventioner och livsstilsförändringar att sänka sin risk markant.

Förhöjt kolesterol kan bidra till åderförkalkning och andra kärlförändringar som försämrar blodflödet i hjärnans kärl. Detta ökar risken för små kärlskador och stroke, vilket i sin tur kan påverka minne, koncentration och långsiktig hjärnfunktion.

Högt LDL/”dåligt” kolesterol i medelåldern är numera erkänt som en riskfaktor för demens; förbättrad kolesterolnivå handlar främst om att minska mängden kärlförändringar och stroke-risk, vilket i sin tur kan skydda hjärnan på sikt.

Förhöjt blodsocker kan skada både blodkärl och nervceller genom inflammation och oxidativ stress. Hjärnan är särskilt känslig för dessa förändringar, vilket gör att långvarigt högt blodsocker kan påskynda kognitiv försämring.

Diabetes är kopplat till ungefär ~70% högre risk för demens jämfört med personer utan diabetes (och en del av risken bedöms vara påverkbar via långsiktigt bättre blodsockerkontroll och kärlriskkontroll).

Utbildning och livslång mental aktivitet stärker hjärnans så kallade kognitiva reserv. Det innebär att hjärnan blir bättre på att kompensera för åldersförändringar och skador, vilket kan fördröja symtom på kognitiv svikt och demens.

Lägre utbildningsnivå är kopplat till högre demensrisk på befolkningsnivå, och stora sammanställningar uppskattar att en betydande andel av demensfall i samhället hänger ihop med denna faktor (via “kognitiv reserv” och livslång mental stimulans).

Kön påverkar hjärnhälsan genom biologiska faktorer som hormoner och genom skillnader i livslängd. Kvinnor lever i genomsnitt längre, vilket ökar den totala demensrisken, medan män oftare drabbas av kärlrelaterade hjärnskador tidigare i livet.

Kvinnor har i genomsnitt högre livstidsrisk för demens än män, framför allt eftersom kvinnor lever längre (och demensrisk ökar kraftigt med ålder).

En stroke orsakar en direkt skada på hjärnvävnaden genom syrebrist. Även efter återhämtning kan skadan minska hjärnans reservkapacitet, vilket kraftigt ökar risken för bestående kognitiva problem och demens.

Efter stroke är risken för demens tydligt förhöjd; metaanalyser visar ungefär ~70% högre risk jämfört med personer utan stroke (och risknivån påverkas av strokegrad, återhämtning och riskfaktorkontroll).

Med stigande ålder utsätts hjärnan för långvarig påverkan från kärlförändringar, inflammation och cellulärt slitage. Dessa biologiska processer gör hjärnan mer sårbar för sjukdomar som påverkar minne och kognition.

Ålder är den starkaste riskfaktorn: efter 65 års ålder ökar risken snabbt och ungefär fördubblas var femte år på gruppnivå.

Övervikt och fetma är kopplade till inflammation, insulinresistens och försämrad kärlfunktion. Dessa faktorer kan påverka hjärnans blodförsörjning och ämnesomsättning och därmed öka risken för kognitiv svikt över tid.

Övervikt och fetma i medelåldern (BMI ≥30) är i studier kopplat till ungefär 20–30% högre risk för kognitiv svikt och demens senare i livet, sannolikt genom påverkan på blodkärl, inflammation och ämnesomsättning. Viktnedgång och förbättrad kondition kan minska delar av denna risk.

Fysisk aktivitet förbättrar blodflödet till hjärnan, stimulerar nybildning av nervceller och minskar inflammation. Motion stödjer också hjärnans stressreglering och bidrar till bättre minne och mental skärpa.

Regelbunden fysisk aktivitet är kopplad till cirka 20–40% lägre risk för kognitiv svikt och demens jämfört med fysisk inaktivitet. Motion förbättrar blodflödet till hjärnan och stödjer både minne och hjärnans långsiktiga motståndskraft.